Det är just nu en massiv bevakning i media, hos vår regering och bland folk i allmänhet kring vad som sker med spridningen av coronaviruset (covid-19). Viruset är något nytt och det är hotfullt. Frågan är om reaktionen är rationell.
När jag går i de affärer jag brukar besöka regelbundet ser jag hur många hyllor står tomma. Affärerna klarar inte av att få in så mycket, av vissa varor, som de säljer. De tomma hyllorna är inte bara ett tecken på att människor bunkrar upp utan signalerar också att det råder en allmän krisberedskap.
Vad är det som triggar en krisberedskap på denna nivå? Det är som om vi inte skulle överleva. Är vi verkligen hotade till den grad.
I skrivande stund har tio coronasmittade personer i Sverige dött. Alla är äldre och nästan alla har andra sjukdomar i grunden. Ofta finns det kopplingar till nedsatt hjärt- och lungkapacitet. Ungefär 1200 är bekräftat smittade men mörkertalet är säkert lika stort. Om det inte är mer än 1200 som är smittade är dödsfrekevensen 8 promille. Om det är dubbelt så många som är smittade blir dödsfrekevensen 4 promille.
I världen totalt är det ungefär 200 000 smittade och knappt 8000 döda. I Kina, förutsatt att deras rapportering är korrekt, går antalet smittade ned för varje dag och dödstalen är relativt få.
Hur man man då sätta det väntade hotet i perspektiv? Låt oss börja med antalet skadade och döda i trafiken. I Sverige dör ungefär 300 personer per år i trafiken. Detta sker trots att vi sedan 1997 har en nollvision. Inga ska dö i trafiken. Enligt NTF uppskattas 1,2 miljoner dö i trafiken i världen årligen. Det är en galet hög siffra. Den baseras på hur många som dör i direkt anslutning till trafiken, d.v.s. trafikolyckor. Det finns också ett stort antal som dör indirekt av trafik.
En tysk studie från 2019 beräknade att närmare 800 000 människor dör i Europa varje år till följd av luftföroreringar. En stor del av den dåliga luftkvalitén beror på bil- och flygtrafiken. Därtill handlar det om industrier och kraftverk. Motsvarande siffra för Sverige är 8000 döda per år. Detta var en nyhet för ett år sedan i bland annat SvD men det var det inte många som brydde sig om.
De som påstår att luftföroreningar är något abstrakt, och därmed är svårt att mentalt greppa, kan inte påstå att det är mindre påtagligt än coronaviruset. Coronaviruset är lika abstrakt som luftföroreningar. Virus syns inte och i många fall kan våra sinnen inte heller upptäcka luftföroreningar men de senare är mer påtagliga än virus när luften är riktigt dålig. Titta bara på läget i många Kinesiska städer. Båda går att mäta med fina instrument men effekterna är inte mer konkreta för de som drabbas av virus än de som är drabbade av luftföroreningar.
De som dör av luftföroreningar är inte vilka som helst utan främst de som redan är nedsatta. Till exempel de som har svag hjärt- och lungkapacitet. Även om luften i Sverige är relativt bra dör alltså ett stort antal. De mest skadliga regionerna är storstadsområdena. Samma områden där coronasmittan är som värst just nu.
Är vi verkligen rationella i våra reaktioner på coronasmittan? Varför blir vi inte mer oroliga av hur farlig biltrafiken är? Varför försöker vi inte skydda våra äldre från att dö av luftföroreningar?
Den stora skillnaden mellan antalet döda i trafiken och antalet döda av luftföroreningar jämfört med corona är att barn dör i trafiken och som en följd av dålig luft. Corona har ännu inte orsakat ett barns död, i hela världen. Om vi har något intresse av att skydda alla våra sårbara, barn så väl som äldre, borde vi lägga mer energi på att åtgärda trafikproblemen och luftföroreningarna. De slår hårdare och bredare mot oss alla.
Det pratas ibland om jämförelsen mellan vanlig influensa och corona. Vanlig influensa leder till ca 200 döda varje år i Sverige. Kan vi vänta oss att fler än så dör i år och kan vi vänta oss att coronaviruset kommer att skörda mer än 200 dödsfall årligen en längre tid framöver? Jag skulle bli mycket förvånad om det vore så.
Jag kan verkligen inte uppmuntra till oförsiktighet i relation till coronasmittan. Däremot kan jag tycka att vi borde normalisera våra liv. Vi behöver inte tänka på corona som ett större hot än något annat som är skadligt för oss. Än mer än så anser jag att vi ska sätta fokus på att skapa en miljö som vi alla kan må bra av. Någonstans behöver vi sansa oss och se de verkliga problemen i vårt samhälle.