Hållbar livsstil

Uppnå hållbarhet i ditt eget liv

Att vara i rörelse

Jag tillhör löpargenerationen. Det är den generation som gillar att motionera genom att springa. Även jag har varit ute på löparrundor, helst i skogen då. En typisk effekt av att springa, för min del, är att jag blir hungrig efter att jag har ansträngt mig. Då ger jag kroppen nya byggstenar för att bygga upp cellerna, inklusive muskelcellerna, och ger kroppen en kompensation för förbrukade kolhydrater. Om man som jag inte vill varken bygga muskler eller öka i vikt är detta en dålig strategi.

Den ideala strategin för mig är att gå raskt. När jag gör det håller jag igång kroppen, får ökad puls och förbrukar lite av mina fettreserver. Efter en halvtimmas promenad eller mer blir jag inte omedelbart hungrig. Effekten blir därför en ordentlig cirkulation i kroppen och viss förbränning. Jag lyckas alltså behålla min vikt samtidigt som jag håller igång hjärta och lungor.

Det här med att gå visar sig också ha andra positiva effekter. Våra kroppar reagerar belönande när vi utför repetitiva och regelbundna muskelrörelser med att frigöra serotonin. Detta sker t.ex. när vi klappar händerna i takt till musiken på en konsert. Detsamma gäller när vi går. När vi går rör sig musklerna regelbundet och rytmiskt på ett sätt som får kroppen att frigöra serotonin.

Serotonin är ett av signalämnena som tenderar att göra oss på gott humör och öka vår vilja att vara sociala. Nivåerna av serotonin i kroppen korrelerar ofta med vår sinnesstämning så om nivån är låg är vi mot det deprimerade hållet. Att gå ut och gå kan därför vara ett sätt att hålla uppe serotoninhalterna för att undvika en depression eller försöka ta sig ur en depression.

När jag var liten såg jag ofta min mormor sticka. Så här i efterhand kan jag tänka att det kan ha varit ett sätt för henne att hålla humöret uppe. Jag tror nämligen att hon hade depressiva tendenser. Att sticka innebär också en repetitiv och regelbunden rörelse som sannolikt frigör serotonin.

Stickandet innebär visserligen lite kroppsrörelser i armar och händer men man är i övrigt ganska stillasittande. Det ger därför inte ett gott allmäntillstånd som mer genomgripande kroppsrörelser. När min mormor köpte både en och två stickmaskiner förlorade hon serotonineffekten och började, intressant nog, att ta långa promenader. Samtidigt som hon höll humöret uppe tappade hon i vikt.

Det stod häromdagen i Svenska dagbladet, enligt någon forskning, att man kan behandla depression genom att gå. Med tanke på ovan diskussion är jag inte det minsta förvånad. Rörelse har dessutom andra goda effekter som bättre minne och allmän kognitiv förmåga, bättre hjärt- och lungkapacitet samt mindre slitage på leder (som det kan bli vid övervikt).

All idrottsverksamhet och friluftsverksamhet anses ju vara bra för oss. Det handlar inte bara om den fysiska och mentala hälsan utan även om att sociala aspekter gynnas som att vi umgås mer med andra och att samhällen lever upp kring idrottsevenemang. Även eknomin gynnas av att vi motionerar genom de anläggningar och utrsutningar vi betalar för att hålla igång. Vilka blir effekterna om vi antingen minskar vårt motionerande eller hindras att motionera? Många skulle jag gissa.

För inte så länge sedan utlyste Mistra medel för att studera relationen mellan miljöeffekter och idrott och andra motionsformer. Enligt denna fristående forskningsfinansiär har forskningen så här långt kartlagt väldigt lite av hur miljöfaktorer och idrottande hänger samman. Det finns väntade effekter i båda riktningarna. Förändrade miljöförhållanden kan påverka oss så att vi motionerar mindre (eller mer). Idrottandet, som är lite av en folkrörelse, kräver ganska mycket resurser som kan ha negativa effekter på vår miljö. Hur ser dessa samband ut?

Det ska bli spännande att se vilka projekt som får forskningsmedel och så småningom vad deras studier leder till. Kommer vi att behöva bli mer materialeffektiva i användandet av utrustning? Kommer vi att behöva göra mer klimatneutrala val?

Från en studie jag var delaktig i för ett decennium sedan framkom det att rekreation utgör ungefär en fjärdedel av våra utsläpp av växthusgaser. Att motionera är en central del av vår rekreation. Alltså finns det förväntade effekter.

Vi sitter lite i en rävsax om det visar sig att vårt idrottande påverkar miljön och särskilt klimatet negativt. Vi behöver ju motionera för att hålla oss friska och undvika övervikt. Om vi minskar på motionerandet riskerar vi hälsan. Om vi motionerar mer med de krav på utrustning vi har idag kommer vi samtidigt att bidra till miljöproblem. Dessa i sin förlängning kan tvinga oss att motionera mindre.

Jag kanske tänker för långt helt i onödan. Svårigheten kvarstår dock. Vi behöver bli bättre på att motionera för vårt välbefinnande samtidigt som vi behöver minska utsläppen av växthusgaser i relation till vårt motionerande. Det är bara att lösa ekvationen.

Så här långt är jag ändå optimistisk då jag nyss har varit ute och gått och därför har fått lite positiva duschar av serotonin. Med en positiv inställning kan vi klara mycket. Glöm bara inte att serotonin bildas i kroppen av den centrala byggstenen tryptofan. Tryptofan finns naturligt i kött och, för den som är vegan/vegetarian i bananer. Tryptofan är också en central byggsten i ämnet melatonin som är ett viktigt ämne för regleringen av vår sömd. Tryck därför i dig lite tryptofan, gå ut en sväng, vila och bli en lite gladare människa.

6 apr 2019