Återhämtning och faror

Våra gener har över årtusenden och kanske årmiljoner förberett oss för vilka faror som finns runt oss och hur vi kan koppla av och återhämta oss. Detta fungerar bra så länge farorna är desamma över tid  och sätten att återhämta sig är möjliga. Vi lever dock i en tid då tillvaron förändras snabbt.

Vi människor behöver inte lära oss att vi ska uppmärksamma saker som rör sig, förändrade ljusförhållanden och plötsliga ljud. Det har vi i våra gener. Det är därför vi är rädda för spindlar, ormar, lejon och stora rovfåglar. I vårt moderna samhälle är vi också vaksamma när det gäller bilar. Att bilar rör sig och skapar ljud är den främsta orsaken till att vi uppmärksammar dem och är vaksamma. Däremot har vi fått lära oss att bilar kan utgöra en fara. Ibland sitter vi i en bil och då är den inte en påtaglig fara. Det är när vi är gångtrafikanter som bilen blir en potentiell fara.

Om hoten vi står inför inte rör på sig, inte skapar förändrade ljusförhållanden, inte låter och inte luktar konstigt kan vi inte reagera på dem. Det blir därtill även svårt att lära sig att de utgör en fara. Jag pratar till exempel om kemikalier som inte har någon karakteristisk doft men ändå kan vara skadliga antingen akut eller på lång sikt. Jag tänker t.ex. på klimatförändringar som långsamt smyger sig på oss och drabbar den enskilda lika väl som hela sammhället. Vi har väldigt svårt att lära oss upptäcka och hantera dessa hot innan de drabbar oss.

När man inte vet vilka potentiella hot man står inför blir man antingen en medveten eller omdeveten förnekare eller så förtränger men problemen så länge de inte är akuta. När man ändå inte kan ignorera hoten hamnar man i ett tillstånd där allt potentiell kan kännas farligt och osäkert. Detta tillstånd har fått många namn, bl.a. ontologisk otrygghet. Ontologisk otrygghet innebär ungefär att världen inte är förutsebar och pålitlig. Vi vet därför inte vad vi ska göra med någon självklarhet. Allt vi gör kan slå tillbaka på oss om vi inte kan förutse konsekvenserna och effekterna av våra handlingar.

Det finns skäl att tro att det ligger i våra gener att vi slappnar av när vi hör vissa ljud som hör naturen till. Exempel på detta kan vara en porlande bäck, löv som rasslar i vinden och fångelsång. De två första är rogivande och har inga kända negativa effekter. Fågelsång är rogivande när den finns det och verkar normal. Om det blir intensiv och alarmerande kan den tyda på potentiella hot. Då blir vi vaksamma. Ljudbilden har förändrats. När fågelsången tystnar är det en tydlig signal på fara. Det betyder sannolikt att fånglarna har lämnat platsen för att undvika faran. Om detta är något vi inte behöver lära utan närmast instinktivt reagerar på uppstår frågan hur vi känner igen en avslappnande miljö och potentiell fara när inga av dessa ljud finns naturligt.

Försök görs att skapa dessa rogivande signaler artificiellt. Affärer och behandlingsmiljöer har artificiella dofter som gör oss lugna och de har ljud som gör oss lugna (ofta porlande vatten eller fågelsång). I någon mån, om det visar sig fungera, kan det vara bra att skapa dessa miljöer för återhämtning. De ger dock inget skydd mot de smygande faror som våra sinnen, och som vi framför allt via våra gener, inte kan detektera och som vi därför inte har någon beredskap mot.

Jag har personligen valt att bo omväxlande i stadsmiljö och landsbygdsmiljö för att jag under perioder behöver en bättre återhämtning. Att bo nära naturen ger den återhämtningen på ett mer effektivt sätt. I alla fall för mig. När jag bodde i centrala Göteborg sökte jag mig regelbundet till naturområden och försökte stanna där någon timme åt gången. Nu när jag bor på landet behöver jag bara öppna dörr och fönster för att känna naturens närvaro.

En faktor som kan hänga ihop med naturen som en återhämtande eller mindre nedbrytande plats kan vara negativa joner. Det är alltid lustigt när något som har ordet negativt i sig egentligen är positivt. Om man gör ett HIV-test och svaret är negativt betyder det att man inte är smittad, vilket är positivt. Om man är i en miljö rik på negativa joner betyder det att man är i en miljö som är uppbyggande, alltså positiv. Negativa joner känner vi främst av efter ett sommarregn (kanske i samband med åska). Det får luften att kännas fräsch vilket sägs ha en positiv och uppiggande effekt på oss. Negativa joner finns alltid i naturmiljöer och när vi duschar varmt. Kanske bara i något lägre doser än efter ett sommarregn. I stadsmiljöer finns det relativt lite negativa joner. I miljöer med många elektriska maskiner förekommer istället positiva joner som har en motsatt effekt.

Det finns naturligtvis en hel vetenskap kring positiva och negativa joner men vilka effekter de direkt har på oss människor är något mindre utrett. Att köpa en maskin som genererar negativa joner för att rena luften känns en aning kontraintuitivt då en maskin genererar positiva joner bara genom att vara en elektrisk maskin. Om det ligger tillräckligt mycket sanning i jonernas effekter känns det så mycket rimligare att regelbundet vistas i eller nära naturen/havet.

Finns det en genetisk kod för hur vi ska hantera joner? Det vet jag inget om. Jag vet bara att de signaler som vi tack vara våra gener har lätt för att känna igen, för att nå avslappning och återhämtning, blir allt ovanligare i vårt moderna samhälle. Om vi inte ser naturen som den självklara lösningen behöver vi hitta alternativa sätt att koppla av. Jag har provat motion, kost, meditation mm men inget har för mig varit så effektivt som en stund i naturen eller att bo nära naturen.

Hur finner du återhämtning? Yoga? Medicinering?

Andra inlägg

• Vad händer med klimatet och vilka är effekterna?
• Att tänka på miljön som företagare
• Växtbaserad livsstil
• Arbetet utgör en stor del av livsstilen
• Ökad grad av självhushållning
• Är plastpåsen död?
• Wildhood foundation
• Fotosyntes och solenergi
• Snygga upp i trädgården
• Jobba i trädgården